Benedetto Luti (17 November 1666 - 17 June 1724) was an Italian painter. Luti was born in Florence. He moved to Rome in 1691 where he was patronized by Cosimo III de' Medici, Grand Duke of Tuscany, an enthusiast for the pastel portrait. Luti was one of the first artists to work in pastels as the final composition as opposed to initial studies for paintings or frescoes. He also worked in oils and painted frescoes for the Basilica di San Giovanni in Laterano. Luti was also a successful art dealer and ran a school of drawing; among his pupils were Giovanni Domenico Piastrini, Giovanni Paolo Panini, Claude Arnulphy, Jean-Baptiste van Loo, William Kent.  Related Paintings of Benedetto Luti :. | kleopatra som guido reni tankte sig henne | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 214 | Landscape | la mise au tombeau d' apres titien | Bildnis eines jungen Mannes |
Related Artists:
Nils Schillmark
Nils Schillmark (1745-1804)Aliases: Nils Schillmarch; Nils Schillmarck; Nils SkiellmarkProfessions: Portrait painter; Landscape painter; Painter. (b Skellefteå, northern Sweden, 1745; d 1804). Finnish painter of Swedish birth. The son of a crofter, he was apprenticed in Stockholm to Pehr Fjellström, an artist and military officer. It is possible that Schillmark also studied at the Swedish Royal Academy of Art. He accompanied Fjellström on journeys to Finland and eventually moved there in 1773, first staying in Viaborg, the fortress situated off the shore near Helsinki, and later moving to the mainland and settling in Helsinki. In 1777 he began to receive commissions for portraits, and from then on he spent most of his life as a travelling portrait painter. His sitters came from both the bourgeoisie and the landed gentry, but they were widely spread across southern and western Finland. Occasionally Schillmark also received other kinds of commissions, for example for an altarpiece for the old stone church in Hattula (in situ). From 1787 Schillmark lived permanently in the town of Loviisa, but he continued to tour the estates of the neighbouring countryside. His only landscape paintings to have been preserved are from this year and show the town of Heinola and its new residence for the governor of the Uusimaa and Häme districts. A few years later Schillmark produced a number of still-life paintings for this building. It is possible that he spent some time in Stockholm during this period.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Wilhelm von Kaulbach
German Painter, ca.1804-1874,Painter and illustrator. After initial instruction from his father, Kaulbach received his principal education, from 1822 to 1826, at the Kunstakademie, Desseldorf, under Peter Cornelius. Six months after Ludwig I, King of Bavaria, had summoned Cornelius to Munich, Kaulbach followed his tutor to the Bavarian capital, where he worked on various collaborative ventures with other pupils of Cornelius, and completed his practical training on such projects as the decoration of the Odeon (destr.) in 1826, and of the Hofgartenarkaden, from 1826 to 1829 (now painted over). More independent work followed with 16 frescoes on the theme of Cupid and Psyche for the Festsaal of the Herzog-Max-Palais (1829-35; now Munich, Neue Pin.),